Menersättning

Menersättning betalas till en skadad som har fått bestående allmänt men av en skada eller en sjukdom som beror på ett skadefall. Med menersättning ersätts inte nedsatt arbetsförmåga till följd av ett skadefall, kostnader på grund av behov av vård eller hjälp eller andra skador som det särskilt föreskrivs om ersättning för i OlyL.

Med allmänt men avses nedsatt funktionsförmåga till följd av ett skadefall (funktionsnedsättning).

Funktionsförmågan jämförs med funktionsförmågan hos en frisk person i samma ålder. De begränsningar som skadan eller sjukdomen med hänsyn till dess art och svårighetsgrad i regel medför i det dagliga livet ska då beaktas. När funktionsförmågan bedöms beaktas inte yrke, levnads- och bostadsförhållanden eller andra individuella omständigheter hos den skadade.

Ett men betraktas som bestående, när skadan eller sjukdomen bedömd enligt medicinsk sannolikhet inte längre kan botas, dock tidigast ett år efter skadedagen.

För att bedöma omfattningen av ett allmänt men ska men orsakade av olika skador och sjukdomar ställas i proportion till varandra genom att skadorna och sjukdomarna delas in i 20 invaliditetsklasser utifrån sin medicinska art och svårighetsgrad. För skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 1-5 betalas menersättning som ett engångsbelopp. För skador och sjukdomar som hör till invaliditetsklasserna 6-20 betalas menersättning som fortlöpande ersättning.

Menersättningen är skattefri ersättning.

Närmare bestämmelser om bedömningen av men till följd av skador och sjukdomar och om invaliditetsklasserna finns i den invaliditetsklassificering som ingår i en förordning som utfärdas av statsrådet.